Den 28:e december 2014 hade formgivaren Karl-Erik Ekselius, mannen som satte Vetlanda och möbelföretaget JOC på designkartan fyllt 100 år. Moderna Auktioner hoppas mer än ett sekel senare att svenskarna åter igen börjar möblera med hans smäckra skapelser.

Det var mamma Augusta Carlsson som var den första att få se ritningarna av matsalsmöbler som yngste sonen, lärlingen Karl-Erik Ekselius (1914-1998) i smyg börjat skissa på. Möbelfabriksägaren Johan Oskar Carlsson kunde vara sträng men när hon visade honom ritningarna var han inte alls avvisande. I stället skickades den 22-årige lärlingen snart på kurs hos Sveriges störste möbeltillverkare Carl Malmsten i Stockholm och ett par år senare till Berlin för att studera moderna möbler hos Bauhausmedlemmen Fritz a. Breuhaus.

Tillbaka i Vetlanda gjorde Ekselius efter andra världskriget JOC till ett av landets välrenommerade möbelföretag. Det under den tid som svensk möbeldesign var som allra mest omskriven och populär. Formgivaren hyllades som en av tidens största och utsågs av Nordiska museet att tillsammans med Malmsten och stjärnskottet Bruno Mathsson få representera svensk möbelformgivning under 50-tal och 60-tal.

Furu och björk kunde absolut gifta sig med läder och stål.”

Karl-Erik Ekselius lyckades fånga den svenska hantverkstraditionens förkärlek för det organiska och kombinerade med det modernt strama: furu och björk kunde absolut gifta sig med läder och stål. Det kanske bästa exemplet är världssuccén Mondo från 1973. Signifikativa för företaget är också soffbordet Krysset i palisander och kryssben med mässingsdetaljer samt skinnklädda karmstolen KS37.

Karl-Erik Ekselius

Karl-Erik Ekselius var en av Sveriges största formgivare och valdes ut av Nordiska Museet att representera svensk formgivning under 50- och 60-talet tillsammans med Bruno Mathsson och Carl Malmsten. Fotokartan, som finns i privat ägo, är tagen av fotografen Hans Gedda till en bok (utgiven 1980) om möbelföretaget JOC. Den utgör några av de få bilder som finns bevarade på honom i dag.

Båda ritades under 50-talet och producerades i flera decennier. varje år hittades Ekselius på ”snedkerlaugets udstilling” i Danmark där han inspirerades och var kollega och du med hela danska designkanon, till exempel Børge mogensen, Finn Juhl och Hans Wegner.

Karl-Erik Ekselius föddes den 28 december för exakt 100 år sedan och växte upp på gården eksebo utanför vetlanda. Fadern Johan Oskar var serieen etreprenör och hade grundat ett flertal företag innan JOC 1930.

Det var dock här som Karl-Erik började arbeta och företaget blev på sikt hans eget skötebarn. Förutom formgivare kom ekselius att bli både vd och försäljningschef
Han lärde sig snabbt att rita det som var kommersiellt gångbart. Oftast möbler för kontor och offentliga miljöer: soffor, stolar och bord. allra mest uppmärksamhet fick företaget vid tiden kring utställningen H55 i Helsingborg 1955.

De allra finaste uppdragen tyckte Karl-Erik själv var de för bankerna på prestigeadresser. Inredningen i amerikabåtarna Kungsholm och Gripsholm fick honom också att sträcka på sig.
FN-biblioteket och Colombia University hade även de möblemang från formgivaren. Urklippet med Margret Thatcher intervjuad i en Mondo-fåtölj satt länge uppsatt på kontoret i Vetlanda.

Som producent märks fingertoppskänslan när han startade produktion av sonen Jan Ekselius hypermoderna avgångsmöbel från royal College of art i london 1970, fåtöljen Etcetera. De första 500 exemplaren försvann redan på premiär-möbelutställningen och under 70-talet sägs det att en container full med Etcetera varje vecka lämnade vetlanda och skickades till bland annat USA, Singapore, England och Israel. European Furniture Group (eFG) med kontor i Tranås köpte upp JOC 1990. Företaget hade då varit verksamt i närmare 60 år. Karl-Erik Ekselius dog 1998, 84 år gammal.

2002 la eFG ner Vetlandaavdelningen av Karl-Erik Ekselius möbler produceras i dag bara soffan Kavaljer och bordet Ovalen. I samband med nedläggningen försvann mängder av dokumentation kring företaget. Det är svårt att hitta fakta och försäljningsstatistik gällande både JOC och Ekselius. Samlare är hänvisade till auktionerna där möblerna är relativt vanliga och ofta klubbas till humana priser. Kanske är det den knappa informationen och undermåliga utbudet som gjort att formgivaren inte längre nämns som en av de stora.

Låt oss hoppas att Karl-Eriks Ekselius hundrade år blir en anledning att återupptäcka honom. Då kan han kanske vinna tillbaka epitetet som den franska tidningen Officiel de l ́amenbleme gav honom: »aristokraten i den Skandinaviska möbeltillverkningen« och människor att återigen möblera sina hem med de lätta, smäckra och formrena möblerna från JOC.