Formgivaren Thea Leonard var under 1950-tal en av Sveriges största formgivare och legendariska paret Geisendorfs förstaval för inredning av interiörer. I dag minns knappt någon Ackings och Larssons kreativa, egensinniga och starka elev.

Den i dag bortglömda Thea Leonard (1924-1972) var en av Sveriges mest erkända formgivare när stolen Flamingo presenterades på Helsingborgsmässan H55, 1955. Den nätta stolen diplomerades under mässan och köptes in av Nationalmuseum. Nässjö Stolfabrik stod för produktionen. Kanske var det Lena Larsson, den unga möbel- och inredningsarkitektens tidigare lärare, som hade rekommenderat henne för företaget. Formgivaren Larsson hade bland annat ritat gungstolen Bohem för företaget och tipsade gärna om sin forna elev, det var till exempel så som hyllade arkitektparet Geisendorf fick nys om Thea Leonard och snart gjorde henne till förstavalet för sina inredningar: både för Villa Ranängen och St Görans Gymnasium.

skarmavbild-2016-11-26-kl-21-19-44

Thea Leonards Flamingo har inte varit i produktion sedan Nesto Möbel gick i konkurs.

Hos Nässjö Stolfabrik hade Sonna Roséns Solfjädern och Bågen av Sven Engström och Gunnar Myrstrand producerats. I mitten av 60-talet stod man på sin topp – då man fick den dittills största svenska exportordern på marknaden, 2 miljoner kronor.
Sargstolen Flamingo vars lutande framben går hela vägen upp till ryggslutet såldes i ek och bok och var betsad, cellulosalackad eller platslackad. Pinnstolen med den formpressade plywoodsitsen och de signifikativa långa spjälorna och skumplast kostade med standartyg 54 kronor 1961.
Den unga estniskan Thea Leonard kom till Sverige under andra världskriget. I 20-årsåldern började hon på Konstfack i Stockholm och det var i helt rätt tid.

När huvudlärare Carl Axel Acking slutade hyllade eleverna honom med utställningen Från detalj till helhet på Nationalmuseum. Sexton av hans studenter grundade senare samma år formgivningskollektivet HI (hantverksmästare och inredningsarkitekter), Thea Leonard var med som enda kvinna. Med i gruppen var bland annat Hans Johansson och senare John Kandell.

När hyllade arkitektparet Geisendorf fick nys om Thea Leonard gjorde de henne snart till förstavalet för sina inredningar.”

thealeonardbertilstillingexpressen

Efter Thea Leonards död har hennes ritningar och verk försvunnit. Antalet möbler som skapades i Sverige är lätträknade.

Under en tid arbetade hon med Sven Markelius som beskrev henne som ”lika användbar som om hon varit husarkitekt”. Någon annan sa att Leonard var tystlåten, tålmodig, stark och egen. När hon utformade inredningen på Renhornet i Jämtland 1954 med dova kulörer och varianter från Aalto, Wegner och Mathsson sas att hon fick ”snickarna att göra som hon ville”.
I mitten av 1960-talet flyttade Thea Leonard till Schweiz för att arbeta i Geisendorfs Zürich-filial. Efter bara några år i landet gick tragiskt bort. Arkivet med ritningar och arbete är sedan dess spårlöst försvunnet. Men antalet möbler som producerades av formgivaren i Sverige är lätträknade och svårhittade – några av dem kom aldrig ens i serieproduktion. Under HI:s första utställning 1960 hyllades hon för en schäslong, och vid 52 möbler 52 i Göteborg uppmärksammades hennes kreativa våningssäng, kanske var det också då hon influerades till Flamingo. Förutom likheterna med Wegners sågbockstolar hade den senare kontorskompisen Hans Johansson på samma utställning en prototyp av en vilstol som påminner. Leonards pinnstolsvariant fångade både det nya och det traditionella.

Vart licensen för Flamingo finns i dag är svårt att veta. Nyproduceras gör den inte, så samlare hänvisas till auktioner (där de klubbas för cirka 2 500 kronor paret). Att stolen varit viktig för svensk form – under 2016 fanns den till exempel med i utställningen Oomph – kvinnorna som satte färg på Sverige på Malmö Konstmuseum. Kanske kommer mer information om vi få veta mer om modellen och formgivaren då Nässjö Stolfabriks arkiverade information snart flyttas över till webben. Företaget blev under 70-talet Nesto Möbel AB och senare en del av Wissinggruppen. Efter några mindre avvecklingar försvann det sista som fanns kvar av det 120 år gamla företaget 1992 när de dåvarande ägarna, norska Sandvik, gick i konkurs.

thealeonardflamingo