Formgivare som Arne Jacobsen nämns när man pratar om dansk design men jag tycker att Vodders möbler fångar estetik och sinnebild bäst av alla. Det är märkligt att han inte är större än vad han är.

Vad är det vi ser?

Ett fint exemplar av den danska formgivaren Arne Vodders (1926-2009) skrivbord OS 209 i Riopalisander ritad för Sibast Møbler någon gång under 1960-talet. Jag hade hyfsad koll på Arne Vodder tidigare men hade aldrig sett skrivbordet när det dök upp på Bukowskismarket 2011. Jag föll för att det var fler möbler i en, de snygga lådorna i färgat plywood och väldigt mycket trä – dessutom såg den väldigt nätt ut. Formgivare som Arne Jacobsen nämns när man pratar om dansk design men jag tycker att Vodders möbler fångar estetik och sinnebild bäst av alla. Det är märkligt att han inte är större än vad han är.

Hur gick köpet till?

En timme innan budgivning låg det på cirka 4 000 kronor och värderingen var på 15 000 kronor så jag insåg att man kunde göra ett kap (2014 var toppnotering 32 000 kronor och lägsta klubbslag 17 000 kronor för modellen på nätauktionerna, reds anm). Dessvärre var jag inte ensam om att tro det. Jag och en annan budgivare dubblade priset och min pappa Anders som var på besök trissade mig att fortsätta. Bergmanauktionen hade nyligen varit och jag tittade efter ett likadant skrivbord som regissören hade, Arkitekten av Carl Malmsten. Det brukade klubbas för typ 5 000 kronor. Men i och med värderingen, min blixtförälskelse och det intensiva budandet bestämde jag mig för att gå till 10 000 kronor. Det klubbades strax under summan.

Vad hände sen?

Auktionen var annorstädes och jag fick den fraktad till Stockholm. Jag hade ingen bil men kontaktade en kompis som körde blombud. Hans pickup var sjukt stor men när vi såg skrivbordet blev vi ändå tveksamma. Skrivbordet är i tre delar och sideboard-delen är nästan två meter lång och en meter djup. På något sätt fick vi in den i bilen och åkte mot Uppsala, jag med överkroppen över instrumentbräda uppklistrad i rutan – det var mitt livs största tetrisutmaning ever. I trappuppgången insåg jag att den mest troligt inte skulle få plats i det rum jag utsett. Jag hade inte mätt i förväg. Som ni ser på bilderna gick det men jag tror inte att jag har mer än två centimeters marginal.

Vad är det finaste du upptäckt med möbeln?

Storleken. Att sitta och arbeta och tillgång till ytorna och samtidigt njuta av materialet och detaljerna. Titta på till exempel på den lilla kanten som går ut längst ut på bordsskivan. Det märks att det är en kvalitetsprodukt när man följer palisanderns ådringar över de stora ytorna – träet får liv tack vare storleken. Dessutom är det praktiskt. Det sväljer hur mycket som helst. Här har jag de senaste fyra årens pärmar och det fungerar också som barskåp, jag har massor med whisky och grappa. Den väger säkert 200 kilo med plåten från ett stridsplan (ska någon gång bli brevpress) och högtalarna som står ovanpå inräknat. När jag ställde in det insåg jag att det egentligen är gjort för att stå mitt i ett rum. På baksidan finns en hemlig lucka som jag inte använder nu. Det allra mest anmärkningsvärda är att jag fortfarande upplever skrivbordet som nätt – men det har väl också med den briljanta formgivningen att göra.

Vad händer nu?

– Jag skulle gärna komplettera med ett par läsfåtöljer från formgivaren. Ett Triennalen-sideboard vore inte eller fel. Jag har några bevakningar som jag följer. Framför skrivbordet nu står Arne Jacobsens sjuan med hjul i teak. Den funkar utmärkt till skrivbordet. Angående skrivbordet ser jag fram emot att ha en större lägenhet så att jag kan möblera skrivbordet mitt i rummet och få ännu större användning av det.